Berättat av Leia

📆 Vilken dag vill du berätta om?

30.11.2025

💬 Om du vill, berätta lite om dig själv och vad du tycker om att göra

Jag heter Leia och jag är tolv år gammal. Jag föddes i januari 2013. Jag gillar att vara med mina kompisar, spela volleyboll, springa och spela Roblox.

Jag har en lillasyster som heter Ellie. Jag och hon brukar vara med varandra varje dag. Ellie och jag har alltid önskat oss en sak, den saken är fred. Det verkar inte gå så bra för vår önskan, för att just nu krigar Ryssland som är världens största land med Ukraina för att Rysslands president tycker att Ukraina tillhör dem. Detta kriget började i februari 2022. Kriget mellan Israel och Hamas utbröt 2023 i oktober och man är inte 100% säker på om kriget är helt slut i Gaza. Kriget i Sudan utbröt i april 2023 mellan SAF och RSF. När jag först fick reda på det här blev jag väldigt rädd och gömde mig under en filt.

✏️ Berätta om en dag i ditt liv

Min dag den 30 november 2025

Jag stiger upp tidigt på morgonen för att göra mig iordning för dagen. Jag skulle hjälpa till på en volleybollmatch. Nivån under mig skulle spela sin allra första match. Det var på hemmaplan så det var inte så långt. Vår tränare hade bestämt att två lag skulle spela.

Pappa körde mig till Västervåghallen. Jag satt och väntade på mina lagkamrater som skulle komma. Jag blev glad när två av dem kom. I mitt lag var vi väldigt tajta och hade känt varandra länge. Vår tränare kunde inte hjälpa de två lagen samtidigt, så han sa till oss att hjälpa det andra laget som hade spelat längre än det andra laget.

De första tre matcherna gick suveränt bra och de låg på en bra plats i tabellen. När de dömde andra matcher fick jag och mina vänner hjälpa dem. Det gick bra och ingen blev sur efter matchen. När vårt lag hade spelat en match kom en annan av mina kompisar.

När det var dags för lunch kom min mamma med pastasallad till mig. Hon kom på att jag inte hade någon lunch med mig. Mamma behövde handla snabbt eftersom vi inte hade något enkelt hemma. Det var gott med lunch efter några matcher. Jag hann inte äta mycket, därför att vårt lag skulle dömma igen. Det var inte en långsam match, det ena laget var inte sammankopplat och deras samarbete var inte så utvecklat som det andra lagets samarbete. Så det gick undan. Tillslut fick jag äta min lunch som smakade gott efter lite arbete.

Efter lunchen passade jag och mina vänner runt med en volleyboll. Vårt lag hade paus, så vi kunde ta det lite lugnt.

När det hade gått några minuter kallade vår tränare på alla i hallen för att prata om slutspel. Vårt lag hade två matcher kvar. Innan slutspelet började skulle en av mina vänner skulle åka hem, det var synd.

Deras första match i slutspelet gick dåligt och de förlorade matchen. En av spelarna började gråta och gick ut där ute för att få lite frisk och ny luft. Några av de andra gick ut med henne och de kom in till nästa match. Vår tränare kunde hjälpa dem och coacha dem till den matchen.

Jag och mina kompisar fick äntligen en lång paus och bestämde oss för att se om den andra hallen var öppen. Båda dörrarna till omklädningsrummen var öppna, men hallen var låst. Det var mörkt och läskigt i omklädningsrummen. Vi gick i ett led mot duscharna. Plötsligt sprang hälften av oss ut av rädsla. Vi blev livrädda när vi hörde varandras skrik. När vi kom ut bestämde vi oss för att hämta så kallade ”vapen”. (Med vapen menar jag: två bandyklubbor, en kvast och en sopskyffel till kvasten). Detta gav oss mod att gå till duscharna. Vi drog bort skynkena och det ända vi såg var bara flera tomma duschar. Vi hade förväntat oss spöken eller något liknande men det var helt tomt. Jag passade på att skrämma han som var framför mig med ett spökliknande ljud. Han blev så rädd att han skrek till. Då sprang alla ut ur omklädningsrummen igen.

Jag gav ett förslag till mina vänner om att gå till andra sidan av omklädningsrummen efter att vi hade kollat hur det hade gått för båda lagen. Det hade inte gått något vidare så vi hejade en stund. Sedan gick vi till andra sidan av omklädningsrummen. Jag startade julmusik och vi alla började sjunga och ha fest i mörkret. Just då kände jag att det var det bästa jag hade gjort på länge. En annan bra sak var att ingen letade efter oss för att vi behövdes inte just då. Vi hade börjat dagen med att inte prata med varandra och avslutat med huvudvärk efter allt skrik och skratt. Den dagen gick jag och la mig sent.