Berättat av Julie

✏️ Berätta hur du föreställer dig ditt liv 2050

Mitt liv 2050

16/1 2050

Hej kära dagbok!

Idag vaknade jag upp som vanligt och jättetaggad av att jobba. Jag jobbar som biolog och idag skulle jag resa till Amazonas.

Till frukost åt jag två mackor, ett glas citronvatten och ett äpple så jag skulle hålla mig mätt ända till lunch. Jag satte mig på min balkong och åt medans jag tittade ut över stan. Anledningen till att jag kan sitta ute på vintern är för att jag har glas som skyddar från kyla och har också infravärmare utspridda över balkongen. De känner av när jag är där och inte där för att inte slösa på energi.

Plötslig plingade min mobil till. Det stod att det var en viktig nyhet. Att en artonåring hade snattat godis från en affär.

Hur lyckades han? Jag har alltid trot ingen någonsin skulle kunna göra någonting sådant eftersom systemen i affärer är väldigt säkra. Men det är kanske någonting vi människor måste förbättra.

Sedan gick jag för att fixa mig i ordning och för att se till att min väska står redo i hallen. Jag gick in till badrummet för att se till att jag såg bra ut. Smink tänker jag inte sätta på mig. Forskarna säger att det förstör huden. Men jag tänker inte klaga för att jag förstår de som använder det. De kanske bara vill känna sig fräscha och det är absolut okej.

När allt jag skulle göra var klart gick jag ut. Jag satte handen på dörren och den låstes av sig själv. Jag gick sedan ut på gatan och ringde efter en taxi. Det tog ungefär 2 minuter innan den kom. Det var väldigt lång tid när det gäller att vänta efter en taxi. Jag bad taxichauffören köra mig till Stockholms flygplats. Medans jag väntade på att komma fram tittade jag ut genom fönstret. Jag såg en flygande bil. Det är inte ofta man ser dem. Men ibland dyker de upp helt plötsligt. Så det var ganska coolt.

Efter 10 minuter var jag framme. Jag betalde med shipet i min hand och sedan gick jag ut från taxin.Väl inne i flygplatsen kunde jag känna doften av handsprit. De som jobbar där vill väll att det ska vara så rent som möjligt. Jag tycker det är bra att de får ha det rent på deras arbetsplats.

Det fanns en massa kontroller jag behövde gå igenom. I den första skulle jag skanna ansiktet för att de skulle veta att det verkligen är jag på passet, i den andra behövde jag gå igenom någon slags dörr som såg om jag hade metall på mig och i den tredje behövde dem skanna min väska. Jag gör det här varje dag så för mig är det inga problem. Det hör till mitt jobb som biolog.

Sedan var det dags att kliva på planet. Där mötte jag

Mina kollegor som jag skulle åka med. Det tog ungefär fem minuter innan dem tillslut sa i högtalaren”The flight to Amazonas. Please fasten your seat belt.” Jag förstod vad de sa och satte på mig säkerhetsbältet. Det skulle ta ca 40 minuter innan vi var framme. Vilket är ganska snabbt även fast det här inte är ett snabbhets flygplan.

Vi kom fram till flygplatsen exakt samma tid som det var beräknat. Vi hämtade sedan våra väskor, hoppade in i en taxibuss och gick en sista bit till hotellet. Jag kom ihåg att en av mina kollegor drog ett roligt skämt.” Vad är pingvinernas favoritmat? God is!” Alla vi andra tyckte att skämtet var väldigt kul. Vi alla kände igen skämtet från barndomen. Ändå gick det inte att sluta skratta. Vi fick en överblick från när vi var barn, gick i skolan och hade andra vänner vi i nutid saknar. Det känns som igår men också för länge sedan. Ibland saknar jag den tiden.

När vi var framme vid hotellet var klockan 12:00. Vi packade upp våra saker i samma rum för att annars hade det blivit dyrare. Det var inte så mycket att packa upp.

Sedan var det dags att äta lunch. Jag åt en omelett med paprika och gräddfil. Den var helt perfekt. Den var inte för salt och inte för pepprig heller.

När vi ätit upp var det dags att jobba. Jag hade längtat länge efter det. Först behövde jag och mina kollegor ta oss till forskningssäntret i Amazonas. Då fick vi åka snabbhets helikopter och det var jättekul.

Idag skulle jag hålla ett föredrag om hur vi människor påverkar naturen, vad vi gör bra och vad vi kan göra ännu bättre. Jag gillar att hålla föredrag och föreläsningar eftersom jag gillar att synas.

Visa människor jobbar på säntret på heltid. Då har man mer tid på att forska om saker. Mitt och mina kollegors jobb går mer ut på att ge andra tips på hur man ska tänka när man forskar. Det är därför vi reser runt mycket. Det tycker jag är kul. Det är kul att få inspirera andra och sätta ihop det man vet och det anda vet till någonting som blir mycket bättre. Att få resa till olika Platser varje dag är som taget ur en dröm. Det är inte i alla jobb man har chansen att få göra det.

Det kändes som en kort arbetsdag fast det var en helt vanlig. Den slutade 17:30 då det var dags att åka hem igen. Jag och mina kollegor hämtade våra väskor och begav oss till planet. Det tog lika långt att åka hem som att åka dit.

När vi var i Stockholm utanför flygplatsen skulle vi alla till olika ställen. Vi så hejdå och gav varandra en hi-five.

Jag åkte taxi tillbaka hem och det dröjde inte länge tills jag stod där vid min lägenhet. När jag öpnade dörren för att gå in var klockan 19:30 Nu behövde jag verkligen äta middag. Jag stekte mig lite köttbullar och kockade spaghetti för att ha någonting att äta. Det tar inte så lång ting tid att laga det. Jag åt framför TV:n för jag orkade inte sitta vid matbordet och jag tände ljus för att få lite mysbelysning.

Klockan 21:00 var det dags att sova. Jag borstade tänderna med min eltandborste. Sedan bytte jag om till sovkläder och hoppade i säng. Nu behövde jag verkligen en välförtjänt sömn.