Berättat av Gustav

👩‍💻 Berätta om tre personer som är viktiga i ditt liv

Min mamma och pappa. Vad mer behöver jag säga. Dom finns alltid där för mig och har alltid funnits där för mig. Dem har uppfostrat mig. Jag är som en mindre version av dem. Men jag känner att jag inte riktigt visat min tacksamhet till dem, något som jag har ångrat. Dem har gett allt jag behöver och lite till så jag måste ju vara tacksam, eller? Ska jag vara ärlig så tror jag att man ska vara tacksam men inte för mycket. För då är det som att dem, istället för att vara mina föräldrar blir som någon jag inte känner så väl. Om jag t.ex när jag är med min kompis föräldrar. Då kan jag aldrig säga emot, aldrig vara på dåligt humör eller säga nej till något jag verkligen inte vill göra. Det är därför jag tror att det är bra att inte vara för tacksam eller för ödmjuk för då är det som att man inte får bestämma över sitt eget liv. Man känner sig rädd för att säga sin egen åsikt. Man vill liksom vara så snäll som möjligt och inte vara jobbig. Det är som att man inte känner dem så bra som man borde.

Mina kompisar. Jag tror nästan alla kan vara överens om att kompisar är bland det viktigaste vi har. Om man är trött på sin familj kan det vara bra att vara med en kompis. Det är ingen som tjatar på en eller har några förväntningar. Med kompisen tycker jag inte att man behöver vara lika tacksam som med dess föräldrar. Speciellt om man känt personen under en längre tid. Jag tycker även att man kan vara lite mer sig själv med sin polare. Det är ingen som kommer bry sig om du svär. Men om jag svär när jag pratar med mamma får jag en tillsägelse. Du kan även prata om grejer som du inte vill prata om med mamma och pappa. T.ex alla halvbra lärare eller vem som är sur på vem i klassen. Man kan nästan säga att sina närmaste kompisar är som familj. Men om vi t.ex bråkar då är det svårare att bli kompisar med varandra igen jämfört med sin familj. Men det brukar oftast sluta med att man blir kompisar igen eftersom det är bäst för båda två.

Min tränare. Min tränare styr väldigt mycket i mitt liv. Eftersom att jag tränar nästan varje dag är det väldigt viktigt att ha en bra tränare som alltid stöttar en i alla situationer. Det kan vara gånger då jag inte vill träna för att jag känner mig för trött eller för att jag bara vill sitta kvar inne. Men då är det ofta min tränare skriver till mig och frågar om jag ska komma på träningen. Då är det någonting i mig som säger att jag inte kan skriva nej till detta. Så då slutar det alltid med att jag går på träningen ändå. Tack vare min tränare. När han även är glad när jag kommer till träningen gör så att jag blir mer sugen på att komma tillbaka till nästa träning. Min tränare kanske inte kan bestämma något över mig men han kan ändå styra något i min hjärna som får mig att vilja träna.