Berättat av Melissia

✏️ Berätta hur du föreställer dig ditt liv 2050

Jag heter Melissia, jag är elva år och när jag blir äldre ska jag bo i Stockholm. Jag skulle också vilja vara med i VM i dressyr. Jag vaknar klockan 6 och min robot tar fram vilka kläder jag ska ha. När han har bestämt kläder går han in i köket och gör min frukost. Samtidigt går han ut till stallet och fodrar mina hästar och börjar borsta dem inför en tävling. Efter att jag har ätit frukost går jag och vilar en stund till. Efter ett tag kommer min robot och säger: – Hästarna är redo att lastas. Vi ska åka ganska långt, så det är bäst att vi skyndar oss. Min robot lastar in båda mina hästar i släpet och kollar så att allt är säkert innan vi åker. Nu är klockan 9 och vi är framme. Min robot lastar ut dem och ger dem vatten direkt. – Du rider den första om en stund, säger han. Jag nickar och försöker vakna till ordentligt. Han går igenom allt igen och ser till att utrustningen till båda hästarna är i ordning. – Den andra rider du senare, säger han. Jag sätter på mig hjälmen medan han gör klart det sista. Efter en stund sitter jag upp på min första häst. Min robot går bredvid en liten bit. – Ta det lugnt i början, säger han. Jag rider fram och försöker få en bra känsla. När det är min tur rider jag in på banan och gör det jag har tränat på. Det känns ganska bra. Efteråt tar min robot hand om hästen medan jag vilar lite. Sen är det dags för min andra häst. – Nu vet du hur banan känns, säger han. Jag rider igen, och det känns lite bättre den här gången. När båda starterna är klara lastar min robot in hästarna igen. – Det här var en bra dag, säger han.

När vi kommer hem lastar min robot ut hästarna och tar in dem i stallet.

– De behöver vila nu, säger han.

Han ger dem mat och fyller på vatten medan jag står bredvid en stund.

– Allt är klart här, du kan gå in, säger han

Jag lutar mig tillbaka i soffan på vägen hem och tänker på att jag en dag vill rida VM i dressyr.