Berättat av Casper

📆 Vilken dag vill du berätta om?

11.05.2020

✏️ Berätta om en dag i ditt liv

Jag valde att skriva om en liten del av en dag, från när jag vaknade till när jag kom in till skolans entré.

Denna dag, en måndag (dagen efter helgen, de två dagarna i veckan (man delar upp tid i veckor, 7 dygn) då man inte behöver åka till skolan eller jobbet), vaknade jag, ur min våningssäng runt klockan sju på morgonen eftersom det blev ljust. Jag klädde om mig från pyjamas till mina vanliga kläder. Det innebär oftast vid denna tid av året långa byxor, långärmad t-shirt, och över t-shirten en stickad tröja som min farmor har gjort. På min vänsterhand har jag en svart klocka och runt halsen har jag ett silversmycke i form av en slags som jag har gjort hos min farbror, som är guld- och silversmed.

Sedan tog jag ner min mobiltelefon, som låg på mitt stökiga skrivbord med en massa böcker och andra saker, ner till marknivån, där vi har köket, en av två toaletter, vardagsrum och hall. Jag sätter mobiltelefonen i min ryggsäck i hallen. Sedan går jag till köket och dukar bordet. Det brukar jag göra när jag vaknar tidigt. Jag sitter på östra sidan, till vänster av bordet om man kollar in från fönstret, på norra sidan. Mitt emot mig sitter min lillasyster, som brukar vakna lite senare än mig. På min högra sida sitter min mamma, som är lärare i universitet. Mitt emot henne sitter min pappa, som är ingenjör och jobbar med mjukvara (alltså datorkod).

Till frukost brukar jag äta smörgåsar, oftast dubbla med rågdeg, och jag har oftast antingen mjukost med vitlökssmak, vanlig ung ost (till exempel gouda), eller ost med chilli. Jag dricker nästan alltid vatten. De andra i min familj av fyra personer äter ibland havregrynsgröt, ibland flingor, och ibland smörgåsar. Ibland dricker de saft, och ibland dricker de vatten.

Sedan går jag och borstar tänderna med manuella borste. Efter att jag har gjort det går jag till hallen och tar på mig ytterkläder. I denna årstid betyder det oftast fleecejacka och ”puff”-jacka, en slags fluffig jacka. Om det regnar brukar jag ha på mig min röda regnjacka och mina regnbyxor. Jag tog på mig min ryggsäck, min cykelnyckel som jag hänger runt min nacke, tillsammans med en liten figur som föreställer ”Baymax”, en robot från filmen ”Big Hero Six”, på ett slags halsband. Sedan tar jag på mig mina skor, som knyts med ett snöre som man drar och fäster med en slags mekanism, istället för vanliga skosnören, och mina dubbla tyghandskar med ett svart översta lager med hål i fingrarna och vitt tryck i form av skelett i händerna.

Efter det går jag och tar min tvåhjulig cykel under det lilla taket som skyddar cyklarna. Cykeln är enbart driven av min egen kraft, pedalerna är kopplade till bakhjulet med en kedja. Man driver alltså fram cykeln med att snurra på pedalerna med fötterna.

Vägen till skolan består av först ungefär etthundra meter väg genom bostads-stället, som är fulla med farthinder så att bilarna som kör där håller till maximala hastigheten tio kilometer per timme. Sedan finns det ungefär en och en halv kilometer cykelväg, med en korsning med en oftast tom bilväg, en mindre cykelväg, en större cykelväg som dessutom lutar som en backe, och en till cykelväg efter det. Cykelvägen åker dessutom igenom en tunnel under en bilväg (med ner- och uppförsbacke) och på en bro över en bilväg (med upp- och nerförsbacke). Cykelvägen är ungefär tre till fyra meter bred. Cykelvägen över bron är dock bara ungefär två meter bred.

Efter cykelvägen, ungefär direkt efter bron, är blir den ansluten till en gångväg bredvid en väg. Jag åker på gångvägen, eftersom jag är ung och får göra det, och eftersom det åker många bilar och gröna bussar, stadsbussarna som kör på biogas. Det finns två utfarter som korsar gångvägen för att komma till bilvägen. Förr var det lite farligt, eftersom man inte kunde se om det kom en bil, men nuförtiden är det bättre, eftersom de har klippt buskarna som blockerade synen. Sedan behöver jag korsa vägen, efter att jag har åkt runt tvåhundra meter på gångvägen, för att komma till skolan. Gångvägen är runt fem centimeter högre upp än bilvägen. De är separerade med långa stenblock i form av rätblock med de ungefärliga måtten fem centimeter i bredd, fem i höjd och en halv meter i längd. Där jag korsar är på ena sidan utfarten från en parkering, och på den andra sidan utfarten från parkeringen vid skolan och byggnaderna som ligger vid den. Det innebär att stenarna på båda sidorna där jag korsar är kapade diagonalt så att man lättare kan komma upp och ner. Jag måste se upp för all trafik som åker där, inklusive cyklister som åker på vägen.

När jag har korsat vägen är det runt tio meter gångväg, som går mellan en parkering för en byggnad bredvid skolan och en bilväg, till där jag parkerar cykeln. Bredvid gångvägen är det en bilväg som föräldrar brukar använda för att lämna barn vid skolan. Det finns två olika cykelparkeringar. En går längs skolans framsida i söder, och är utan tak, och den andra är vid det sydöstra hörnet, och med tak. Platserna är omkring trettio centimeter ifrån varandra. I parkeringen på skolans framsida är varannan plats högre upp, för att se till att styrena inte kolliderar med varandra.

Skolan har fyra våningar – tre för de olika stadierna (lågstadiet längst ner, mellanstadiet på den andra våningen, och högstadiet på den tredje) och en fjärde som jag inte har en minsta aning om vad det finns inuti. Jag tror att skolan sammanlagt är runt tjugo till trettio meter högt. Ovanifrån ser det ut som ett upp-och-nervänt T, om man har norr som ovansidan, som man brukar ha på kartor nuförtiden. Huvudmaterialet är tegel med sandig färg, och byggstilen påminner lite om viktoriansk arkitektur. Taket har röda teglar, och har flera takkupor.

Vid entrén finns det en stor dörr som man kan se igenom eftersom det mesta av den är glas, allt förutom ramen runt den, som jag tror är gjord av metall, men jag vet inte helt säkert eftersom den är målad vit. Det är en väldigt tung dörr som stänger sig av sig självt, med hjälp av någon slags fjädring eller någonting sådant. Dörren har metallhandtag för om man vill öppna den för hand, men om man inte har möjligheten eller bara inte vill kan man trycka på en knapp bredvid dörren som öppnar dörren med ström. Efter de första ungefär två meter i hallen, där dörrmattan finns, finns det en liten trappa som jag tror är runt en halv meter hög. På vänstersidan av trappan finns det en liten hiss för att få skolmaten som vi får av kommunen in i skolan. Efter trappan finns det två bänkar i de cirka tre meter som är kvar av hallen, en på varje sida. Det är där som jag brukar sätta min ryggsäck, så att jag kan ta ut min telefon för att meddela mina föräldrar att jag har kommit till skolan, kan sätta in min cykelnyckel i ryggsäcken, och kan ta av mig mina ytterkläder och skor.