Berättat av Hedda

📆 Vilken dag vill du berätta om?

25.08.2022

✏️ Berätta om en dag i ditt liv

Jag vaknar ungefär sju, öppnar långsamt ögonen och sträcker på mig. Jag ligger i formen av en banan i en mjuk ikea-säng, kudden ligger som vanligt på golvet. Inte för att den ramlar ner den är bara väldigt oskön på kvällen när jag ska somna. Det är torsdag och jag ska gå till skolan. Som tur är har vi fått sovmorgon, så vi börjar 09:10 istället för 08:10. Jag låtsas sova väntar tills någon kommer in och ”väcker mig”. Inte för att jag är trött, jag bara tycker det är himla skönt att ligga kvar och fundera.

Någon klampar upp för trappan, öppnar dörren till mitt rum och kliver in. Det är mamma. Jag bara vet liksom att det är hon när hon kommer, för hela rummet får en hetsig laddning och gardinen flyger upp. Hon ruskar mig lite stressat på armen. När jag ”vaknar” och går mamma äntligen ner i köket till min extremt morgonpigga syster. Jag sniglar mig vigt ur sängen och drar på mig endast ett par shorts, två strumpor och en t-shirt, eftersom det fortfarande är ganska varmt ute behövs ingen tjocktröja än.

Trött går jag ut i badrummet och sätter mig vant, lite halvvaket på toan. Jag blir kvar sittandes några sekunder efter att jag är klar och tvättar sedan händerna med tvål och vatten. Jag borstar sedan mitt axellånga hår och tvättar ansiktet för att vakna till. När jag är klar springer ner för trappan, in i köket och kollar på den digitala klockan på ugnen. Snabbt tittar jag bort men kommer på att jag inte hann se vad klockan var och tittar tillbaka. Sedan sätter jag mig vid köksbordet med en duns.

Jag blickar ut över sortimentet och plockar åt mig filpaketet, en skål och en sked. Jag äter raskt upp filen och hyvlar en bred skiva ost. Därefter drar jag upp första bästa macka från paketet. Egentligen finns det fler sorter än på bordet, mycket fler, men jag är för lat för att bestämma en ny sorts macka. Efter några sekunder tuggar jag fundersamt på mackan, tills jag blir tillsagd av pappa; ”skynda, det är bråttom”. Mackan slinker ner och två steg i taget går jag upp för den spiralformade trappan.

Väl uppe tar jag fram min enkla tandborste och sprutar på lite för lite tandkräm. Jag gnuggar som om det var det enda jag gjort i livet i ca. två minuter, spottar och ställer tillbaks allt på sin rätta plats. Med vetskapen att gympan är inställd för att vi ska få våra skoldatorer lägger jag inte i några gympakläder i väskan. Bara en tjocktröja, min mobil, min cykelnyckel och glasögonen som aldrig används, så väskan känns nästan helt tom. Jag går ner för trappan, säger hejdå till min familj, drar på mina Vans och går ut ur det tvåvånings höga gula radhuset.

Ute står min cykel. Jag knäpper på mig cykelhjälmen, sätter mig på cykeln och fäller upp stödet. Jag känner den svala morgonbrisen i ansiktet och cyklar snabbt mot min vän Filips gata. Ner för en backe, skarp högersväng, vänstersväng och upp för en backe. Sedan står jag vid hans hus. Jag fäller ner stödet och klättrar över staketet på framsidan. Där inne bor de två kaninerna Milton och Mateo. Milton skuttar exalterat fram och nosar på min hand sedan lugnar han ner sig när jag väl börjar klappa mjukt på hans panna.

Dörren slås upp av Filip som kommer för att klappa Mateo. Vi mot cyklarna för att tillsammans cykla mot Källängen skola. Filip pratar på om ett spel han har och att hans kusin visst har klarat allt i spelet. Jag lyssnar med halva örat medan vi cyklar förbi skolan vi gick hela låg- och mellanstadiet. När Filip tystnar och troligen frågat något byter jag bara snabbt samtals ämne och pratar om vår nya klass, som är mycket bättre än de tidigare. Klassen är lugn och har bra stämning. Sedan svänger vi in på cykelparkeringen.

Vi låser cyklarna och hänger hjälmarna på styrena. Självsäkra går vi sedan vidare mot högstadiebyggnaden. I skåpen lägger vi våra ryggsäckar och tjocktröjor. När låsen hänger på skåpen låsta går vi mot sal 206 för att få våra datorer. Inte mycket händer eftersom vi börjat 7:an nyligen. Alla lärare ska bara presentera sig, fråga frågor om eleverna och köra namnlekar för att lära sig alla nya namn. Det blir i alla fall soppa och pannkakor till lunch så jag får lite energi från pannkakorna.

När skoldagen tagit slut går jag och Filip till slut tillbaka till cyklarna, låser upp dem och beger oss hemåt. På vägen stannar vi till vid Ica nära Rudboda och köper iste och choklad. Istet tar så småning om slut och vi cyklar en kort bit tillsammans för att sedan skiljas åt vid ett vägskäl. Jag cyklar hem själv och när jag låser upp dörren och kliver in kommer mamma för att säga hej. Hon är i möte, men tar med sig datorn ut i hallen och frågar som vanligt om det varit en bra dag.

Jag går upp på mitt rum och sätter mig vid skrivbordet och kollar på mobilen. På torsdagar ska jag egentligen på teater vid Sagateatern, men säsongen startar sent och det drar igång först nästa vecka. När mamma avslutar sitt möte och får ungefär tio minuters rast från alla möten kommer hon upp till övervåningen. Hon har med sig två skålar med äppelbitar. En till mig och en till min yngre syster som nyligen kommit hem från skolan, dock redan hunnit leka så mycket att mamma ej får komma in i rummet.

Vi äter kalkon och potatissallad till middag och tittar sedan tillsammans på del 3 av filmserien ”Pirates of Carribean”. Halva filmen går och vi bestämmer oss för att titta vidare nästa kväll. I köket och dricker vi kvällste och äter skorpor. När vi myst i ca. en kvart ställer vi tillbaka skorporna kopparna i diskmaskinen, och går upp för att göra oss i ordning. Efter att ha borstat tänderna, gått på toa och tvättat ansiktet lägger jag mig i sängen och efter tre kapitel i favvo-bokserien spejarens lärling somnar jag tillslut.