Berättelsen är en del av insamlingen En dag i mitt liv 1942.
Roland, 11 år
”Köket använder vi till vardagsrum. Där äter vi, och där brukar jag läsa mina läxor. Jag har min plats mellan skänken och bordet och där brukar jag sitta och läsa lånböcker som vi får låna i skolan.”
Skrivet av — Roland 11 år gammal, Storfors Värmland
Vårt hem är rött till färgen och det ligger mycket lågt. Vi har två rum och kök. Ett av rummen har vi till sängkammare. Det rummet finns uppe på andra våningen. I det stora rummet, som finns i nedre våningen, har vi en byffé, och i den har mamma gamla saker. Hon har en kopparservis, som är så lustig.
Köket använder vi till vardagsrum. Där äter vi, och där brukar jag läsa mina läxor. Jag har min plats mellan skänken och bordet och där brukar jag sitta och läsa lånböcker som vi får låna i skolan. Jag har lånat “Buffalo Bill”, ty den är så spännande. Jag har läst om när han räddade sina systrar, när de var nära att bli ihjälbitna av ett djur. Pappa sitter på andra sidan av bordet och mamma sitter på långsidan och det gör Inga-Lisa också.
På förmiddagarna brukar mamma städa i köket, sängkammaren och rummet. Jag brukar hjälpa mamma med att bära in ved, så att mamma slipper att göra det. Pappa brukar tvätta sig när han kommer hem från arbetet. Sedan läser han tidningen, tills att maten blir färdig. Vi brukar äta middag klockan tolv, när pappa och jag är hemma. Och när pappa kommer hem tidigt får vi vänta tills att maten blir färdig. När vi har ätit så brukar jag läsa litet på läxorna, och sedan går jag och lägger mig.
På mornarna brukar jag gå opp klockan kvart i sju. När jag har tagit på mig strumporna, byxorna, skjortan och skorna, så tvättar jag mig, och sedan tar jag på mig jackan och lägger ned böckerna och maten. När jag har gjort det, så äter jag frukost. Till frukost äter jag smörgås och dricker choklad. När jag har ätit så tar jag på mig kläderna och sedan går jag till skolan. Vi börjar skolan klockan tjugo minuter över åtta och slutar klockan halv två. När jag kommer hem, så äter jag middag, och sedan klär jag om mig och går opp till Larsson och hjälper dem. Jag brukar hjälpa till med att sätta upp hö, och när de kör in det, så brukar jag stå på skullen och taga emot höet. Larson har en jektor, så man får håva undan så fort man kan om man ska hinna med. När vi har slutat med höet så fick jag börja med att hjälpa till att sätta upp säd. De har så mycket säd, så vi hade gör en hel vecka med att meja och sätta upp säden. Det måste ju vara vackert väder förstås. När vi kör in säden så får jag hjälpa till med att stå på logen och taga emot sädesnekar. När vi tröskar, får jag kasta fram nekar till verket. Vi brukar tröska i början av december. När vi har hästarna inne på vintern så gör jag i ordning i stallet. Larssons har fyra hästar.
Pappa hyr hos Larsson. Han arbetar inte där, utan han arbetar på järnvägen. I köket har vi en skänk och i den har mamma sitt porslin och sina dricksglas, och på nedre hyllan har hon sina andra småsaker. På skänken har radion. I kammaren har vi en soffa som är klädd med så fint tyg så. Jag brukar sitta och titta i mammas och pappas album ibland.
Vi har 19 kaniner. Vi har en hanne, som är svart. Han heter Svarten, därför att han är svart. Vi har 18 höns och tuppen.
En dag i mitt liv 1942
I samband med insamlingen Mitt liv så har vi publicerat ett urval av de berättelser som kom in 1942. Det här är bara en av flera berättelser. Passa på att titta på de andra också.
En dag i mitt liv 1973
Den 24 oktober 1973 efterlyste Nordiska museet berättelser om vardagslivet. Flera barn deltog och berättade om sina liv. Passa på att titta på de andra också.